Vilka pajaser!!

Haha, jag kan inte annat än skratta! Turbo har haft dubbelassistans av Timmy och Kent under det senaste dygnet och jag och mannen blev hemkallade av grabben i förtid - han är helt slut! Nu ska vi bara skrapa ihop spillrorna så återkommer jag sen med en utförligare rapport.... ;)

Kram så länge!

Skickat via Blogsy

Ett dygn....

..... med extra ledighet och jag och mannen passar på att koppla av och koppla bort!

Kram, kram!

Skickat via Blogsy

Harmoni - utbrott

Usch, vilken dag och vilken vecka!! Mitt i harmonin, som vi faktiskt skymtar, så kommer det utbrott. :( Men ny dag i morgon med nya tag.

Är glad för att det finns förstående människor runt mig en sån här dag - mannen, GP-gänget, slasktratten och övriga gulliga! Ni drar upp mig när jag sjunker.... ♥ Tack för att ni finns där ♥

Kramar ♥

Utbrotts-sms

Igår ramades dagen in av utbrott. Det började på morgonen med att assistenten försovit sig. Sånt som händer och tyvärr har våra fina assistenter väldigt långt att åka, därför går det inte att reparera skadan på en kafferast. Tiden det tar att åka går ju inte att krympa. Så innan assistenten hann komma så hade Turbo hunnit med att vänta - och att vänta är ingen hit. Det slutade med utbrott och det är aldrig kul att skiljas åt i ett tillstånd där Turbo är uppe i varv. Det ger mig sån olustkänsla....

Ja, ja, han kom iväg till slut iaf och dagen med assistenten avlöpte bra ändå. Efter tiden i "stugan vid sjön" så var det dags att åka till korttids. På kvällen var jag och mannen inbokade på en Tupperware-visning hos en vän. Vi hann lagom slå ner rumpan i soffan så kom det första sms:et från Turbo och senare från personalen på korttids. Stort utbrott där och sen var det bara för mig att lotsa via sms. Jag hade kontakt med både Turbo och även personalen som fick jobba hårdare än vanligt.

Pulsen går upp på mig direkt, vid såna här tillfällen. Ska vi få hämta hem Turbo? Går det att få Turbo lugn via sms-psykologi? Löser det sig så Turbo lugnar ner sig? Hur går det för personalen? Frågorna snurrar i skallen. Själv kan jag ta det mesta, men jag har alltid lidit med personal runt Turbo som får stå ut med mycket mitt i utbrotten. Det är nog det jobbigaste, känns det som, förutom att inte Turbo mår bra förstås.

Jag sprang lite ut och in och fram och tillbaka där. Jag kunde inte med att sitta mitt under visningen och skriva långa sms till och från. Det ser ju inte för intresserat ut, från min sida. Men är det akut så är det, och jag kan inte nonchalera dessa sms, hur mycket jag än skulle vilja. Till slut och efter många om och men, så avslutades min och Turbos konversation på sms så här:

Då kändes det lugnt för min del. Han skulle aldrig skriva ett hjärta om han kände sig i upplösningstillstånd. Även personalen upplevde det som lugnt vid det tillfället, för jag fick rapporter från honom också. Men pulsen var väl inte i viloläge på mig under kvällen, men det är smällar man får ta.
Om ni undrar vad utbrottet berodde på, så orsakades det av internetstrul. Men under kvällen imponerades jag av Turbos sms till mig. Han beskrev innersta tankar hos honom och han förklarade hur han tänkte och vilka tankar som utlöste utbrottet! Ord i skrift som han inte så lätt skulle få fram under ett samtal. Imponerad är eg bara förnamnet.

Nä, nu ska jag slå ihop mina gröna, för ögonen går i kors. Trött och sliten....
Kram på er ♥

Utbrottsdag

Oj, vad slut jag är i huvet nu... det går riktigt runt i skallen.... Vilken dag det blev! Utbrott som start på dagen och utbrott som avslut på dagen.... Återkommer!

Kram!

Skickat via Blogsy

Uteblivet berättande

Nya tag idag och Turbo kom iväg som han skulle på utsatt tid i morse. Medans Turbo var med Timmy så tänkte jag ta mig lite ledigt, men jag har jobbat, tvättat, varit och hälsat på en vän som är opererad m m, så det har inte blivit mycket av att ta det lugnt. Men, men, det får bli väl. Och att göra nyttigheter kan man också få energi av. Blev bl a så glad av att min vän var så pass pigg som hon var.

I eftermiddags hade jag nästan tänkt berätta för Turbo att assistent Ove kommer att sluta som assistent. Men jag ville ha lite mer kött på benen om vad som ska hända efter att han slutat, innan jag berättar, så det fick vänta till en annan dag. Måste snacka ihop mig med Kent först, om hur hans tankar och funderingar går inför en ersättare. Det är ju viktigt att jag lägger fram det på rätt sätt när jag berättar för Turbo. Det blir säkert bra så småningom.

Jag gick iaf igenom ett schema med honom om vad som kommer att hända längre fram i veckan och hur vi tänkt oss. Det finns vissa av personalen runt Turbo som känner för utmaningar - och då kör vi på det nu när Turbo ändå är hyfsat stabil. Spännande!

Allt för idag - kram, kram ♥

Knägång och down-dag

Vår bygglovsansökan borde ha kommit fram till rätt instans under dagen. Som sagt, bara att vänta och försöka öva på tålamod under tiden. Jag och mannen känner att orken tryter här, och lite knägång känns av för oss båda. Jag har dessutom haft en s-k-i-t-dag idag, men det var bara att ta sig igenom den och försöka göra det bästa av den ändå. Jag kände det när jag vaknade i morse att humöret hos mig inte var på topp som det brukar. Men, men, man kan inte alltid ha bra dagar även om man vill.

När det gäller bostadsanpassningen och hur det fortskrider med den, kommer jag att hålla er upprättade om här på bloggen. Just nu filas det på lite offertförfrågningar till olika byggföretag. Men det är lite papper som ska fixas och trixas med innan det är klart att skicka iväg.

Assistenten var rejält försenad i morse, kanske pga kylan (-15 i morse), så Turbo fick vänta ett bra tag. Men det gick hyfsat ändå, får jag säga. Själv blev jag också försenad till jobbet, men det löser sig alltid på något sätt.

Ove hade kvällspasset här och jag och mannen höll oss borta till kl 21 igen.... En go vän tog hand om oss på kvällen och bjöd på middag och tillhörande tjöt och skratt. Det blev en härlig stund och vi passade på att slappa i hennes soffa - gött det!

Dags för nattning, så hoppas vi väl på att uppvaknandet i morgon blir bättre.... Kram på er ♥

Ansökan inskickad - äntligen

Nu äntligen har vi skickat in bygglovsansökan!

Det var på tiden. Det är drygt fem månader sen (kan det verkligen vara så lång tid sen?) vi fick bostadsanpassning beviljat. Men då var det inte bestämt hur det skulle se ut eller i vilken form det skulle bli. Nu har vi sakta men säkert värkt fram en bra plan. Även om det tagit tid och vi är otåliga, så blir nog detta det bästa av allt. Nu är det bara att vänta på att en annan instans hos kommunen gör sitt. Sen kan vi ta första spadtaget! Tålamod......

Kram på er!

Skickat via Blogsy

Trötthet och förväntan

Jag hann väl inte mer än skriva klart det förra inlägget, så var det dags för utbrott från Turbo. Jag som nämnde i inlägget att han börjar få tillbaka harmonin igen. Och jag tror nog att det är så iaf, men i torsdags kväll tog tröttheten över och utbrottet var ett faktum när jag svarade honom lite fel vid läggdags. Han kom i säng efter lite utbrott och stök, men det tog lite tid.

Mitt svar till honom satt lite fel och sen blev det inte bättre av att han hittade ett inslaget paket som var till honom. Han tål inte att se paket ligga och vänta på ett tillfälle att ges till honom. Han tänder på alla sjutton av en sån sak. Vi brukar försöka att inte ha paket liggande så han ser dem, men nu råkade han titta just där det låg. Det är väl antagligen överraskningsmomentet som inte funkar alls för honom i ett sånt här läge. Som sagt, det är små detaljer som gör det....

Fredagsmorgonen var en trött morgon. Det var knappt jag fick upp honom ur sängen och det var tvunget att förhala tiden för hämtning med ca en kvart. Nisse fick fördröja sig lite efter vägen, så löste det sig.

Eftermiddagen och kvällen var assistent Oves pass här hemma. Jag förvarnade honom om att det var en trött kille han skulle jobba med, så visste han vilken nivå han skulle lägga sig på. När jag och mannen kom hem vid 21 så var det lugnt och glatt. Skönt att dagen ändå flutit på bra.

Turbo ville ut och åka bil senare på kvällen, så jag tog med honom på en liten tur även om jag bara ville slänga mig i soffan och inte göra mer den dagen. Men jag fick stanna och fota lite vid sjön i samhället och då blev jag också nöjd. :)

Idag sov Turbo ut... väldigt länge. Han behövde verkligen en massa sömn, tydligen. Dagen har varit lugn och vi har segat lite alla tre. Jag har bara varit iväg under ett par timmar och hjälpt till att städa på ett ställe. Sen har jag bara gått runt huset med kameran i högsta hugg och fotat frosten som legat kvar hela dan. Vackert är det, även om jag inte är så förtjust i kylan direkt.

Nu laddar vi inför kvällen med tacos för Turbos skull och ser på Så mycket bättre. Turbo gillar det programmet och jag tror han är extra nyfiken på kvällens avsnitt som handlar om Andreas Kleerup. Turbo undrade under det första avsnittet om Kleerup har någon diagnos? Han tyckte sig kunna märka det! Och om jag förstår det rätt så ska han ha både Adhd och Tourettes. Troligtvis kände Turbo igen något från sig själv i honom.

Ha en go kväll nu! Kram, kram <3

Skickat via Blogsy

Tillbaka på ruta ett

Saker och ting kan vända blixtsnabbt, så även Turbos mående och därmed också sinnesstämning. Därför tänker jag skriva det här inlägget fortare än kvickt! För... vet ni en sak?? Det känns som jag fått en ny son! Han är som förbytt och harmonin verkar ha återkommit till hans kropp. Jag gläds åt det så jag kan hoppa och studsa - det är en otrolig skillnad på livet när det är harmoniskt eller när det inte är det. Den här veckan har han hittills varit på topp och han har strålat ikapp med solen. Han har varit kontaktbar och är med i vardagen på ett helt annat sätt. Tidigare flög det grejer omkring honom, sparkar och slag haglade och det var omöjligt att prata ordentligt med honom eftersom han skärmade av när man försökte. Nu ska här njutas så länge det varar!!

Vad är det då som gjort att det kommit en förändring i Turbos mående? Jag tror det är två saker.
Dels styrde vi upp det som kom fram i mitt senaste ritprat med honom. Det var ett område som inte var ok för honom, och det är åtgärdat nu. Härligt med chefer och personal som tar detaljer på allvar och förstår vad som måste till för att det ska fungera för Turbo.

Sen har han också kommit igång med den planerade sysselsättningen, sen ett par veckor tillbaka. Nu har de nya rutinerna satt sig och han vet hur vardagen ser ut. Förut har han vetat vad som planerats, men inte förstått hur det skulle bli förrän det har verkställts i praktiken.

Jag kommer inte ihåg vad jag skrivit tidigare om sysselsättningen så jag förklarar lite här och nu vad som är tänkt.
Turbo är nu inskriven på gymnasiet i kommunen. Ja, ni läste rätt! Vi är alltså tillbaka på ruta ett igen! Vi har valsats runt i kommunen överallt, vi var t o m upp på högsta kommunchefsnivå, och landade till slut under skolchefen och gymnasiet iaf. Det blev många turer med diskussioner efter vägen och vi har träffat mååånga chefer i kommunen och andra ställen - daglig verksamhet, arbetsmarknadsenheten, gymnasium i en grannstad m m - för att sen hamna i hemkommunens gymnasium. Flera månader av bollning hade säkert kunnat undvikas och därmed också besparat en hel del oro för Turbo. Men nu är det som det är och vi gillar läget som det är nu.

Turbo är inte inskriven för att klara ett vanligt program, utan allt är skräddarsytt för honom och han kommer enbart att läsa det han vill läsa. I dagsläget är det matte och dataprogrammering. Så länge Turbo vill ha det så, så nöjer vi oss med detta. Att traggla en massa ämnen som han inte är intresserad av, har vi lagt ner. Det krävs oerhörd kompetens av lärare att fixa det, och dessa lärare finns inte i kommunen. Vi föräldrar vill inte ha det så att varje dag behöva känna stressen av att det kanske smäller i skolan när det inte funkar. Turbo mår också bäst av att slippa en massa måsten som han har så svårt för. Nu blir det matte med den gymnasielärare han haft under ett par års tid och som det funkat klockrent med. Det blir också dataprogrammering med en gymnasielärare som är ny för Turbo, men vi har löst det så att det blir mest på distans, än så länge. De kommer att ha mycket mailkontakt och det verkar hittills fungera jättebra.

Vi tror helt och fullt på detta upplägg. Det känns lugnast för alla parter. Turbo sitter i "stugan vid sjön" så han är inte alls i kontakt med gymnasiet som finns i byn. Han har också sina assistenter med sig därute och dessa är han ju van vid. Timmy och Nisse kör varannan vecka och Erik har en dag var fjortonde dag, för att det ska finnas en invand reserv att ta till om det behövs. Så just nu flyter det på riktigt bra!

Idag blev Turbo glatt överraskad av en grej vi fick besked om. Det var så skoj att få ge honom ett besked som gjorde att han jublade! Det var äkta glädje som kom långt inifrån hans hjärta! Han kommer att få ett dygn med sina favoriter inom kort. Även om jag och mannen inte vill vara borta hemifrån mer än nödvändigt just nu, så offrar vi oss gärna och ser Turbo så glad. Härligt!

Under kvällen fick vi tyvärr också ett negativt samtal. En av assistenterna har sagt upp sig för att gå vidare och jobbar nu bara under en månads uppsägningstid. Tråkigt, men jag lastar över detta på assistansbolaget och hoppas att det löser sig på ett smidigt sätt så småningom ;). Turbo vet inget än - jag måste grubbla lite på hur vi ska lägga fram det så det går så smärtfritt som möjligt.

Det var lite blandad konfekt från mig idag. Kramar i kvällen ♥

Känner mig....

..... ledig ikväll, så det kommer mer text i morgon!

Kram på er!

Skickat via Blogsy

Hjärngympa

Min tanke för dagen var att jag skulle ha en lugn och skön hemmadag idag, helt ensam och försöka beta av att-göra-listan i min egen takt. I stället blev det en dag full med hjärngympa. Hur kunde det bli så? Jag som behövde koppla bort lite....

Vi behöver ta oss vidare när det gäller bostadsanpassningen och nu har vi kommit till det läget att vi måste ta tag i saker och ting på egen hand, vare sig vi kan eller inte. Nu har handläggaren tillsammans med byggnadsteknikern på kommunen gjort sitt just nu och nu ligger ärendet hos oss. En del handlingar ska fram och en massa blanketter fyllas i.

Men det är inte helt enkelt att fixa. Varken jag eller mannen har varit i byggsvängen någon enda gång under vårt liv och vi är inte insatta i lagar och paragrafer alls. Som ex kan jag nämna att det ska finnas en kontrollansvarig för bygget - alltså en utomstående part. Vem är det och vem får man anlita och var får man tag i en sådan som är godkänd?? Bara en sån sak....
Jag samlade iaf ihop alla papper vi fått från höger och vänster och förfriskade upp minnet på de frågeställningar vi har. Sen ringde jag och kollade lite.

Nu ligger bollen hos arkitekten som skulle ta tag i vissa frågeställningar och se vad hon kan få fram för svar på frågorna. Vi avvaktar också de sista ritningarna från henne som ska vara stämplade och godkända att ha till bygglovsansökan.
Vi tycker nog alla att det tagit lång tid att komma dit vi är idag, men det har varit mycket som skulle värkas fram och det är viktigt att ALLT blir bra. Det är en stor grej och det är synd om det blir missar här och var. Men jag tror detta blir kanon, bara det blir färdigt. Oj, vad vi längtar - vill gärna återta hemmet NUUU!

Ingenting verkar vara enkelt, men jag ser det som så att nu blir vi ytterligare en erfarenhet rikare.... Man lär så länge man lever och säkert kan man ha nytta av erfarenheterna man får i livet.

Kram på er ♥

HCM-test

Även om både jag och Turbo var lite trötta i morse så flöt det på som det skulle. Turbo var seg att få upp, men han hann bli färdig till utsatt tid då Nisse kom och hämtade honom. Jag var lite trött för jag hade nog oroat mig för förmiddagen lite. Ganska direkt när Turbo åkt iväg så skulle jag ta katten (Felix) med mig i bilen, hämta mannen på jobbet och sen dra iväg till Göteborg till Blå Stjärnans Djursjukhus.

Eftersom Felix gått i avel så vill uppfödarna att man skannar hjärtat med jämna mellanrum för att se att de inte har HCM - ett hjärtfel som ibland kan förekomma. Skulle det vara så att en katt drabbas, så bör man stoppa aveln i de led som är aktuella för avel längre ner. Felix är ju kastrerad så han är färdig på den punkten, men hans barn och barnbarn avlas det ju på. Nu var han helt frisk och hade ett perfekt hjärta, så det är ingen fara som det ser ut nu. Skönt!!

Allt gick enligt planerna och vi hann hem innan Turbo kom hem med en assistent. Helst skulle allt vara som vanligt när han kom hem så han slipper oroas av det. Jag hann t o m vara hemma ett par timmar för att se att katten var ok efter resan. Tyvärr hade jag inte förberett Turbo på att de skulle raka Felix för att göra skanningen - jag var lite osäker själv på om de skulle göra det eller inte. Nu ligger det päls över så jag hoppas inte han ser det innan jag och mannen kommer hem ikväll när assistenten går av sitt pass.

Annars är allt lugnt, fast jag vet eg inte hur dagen varit eftersom jag inte träffat Turbo sen i morse. Men jag har inte fått några rapporter om någonting så jag hoppas att allt funkat under dagen.
Jag och mannen sliter lite med detta med bostadsanpassningen fortfarande. Men det känns ändå som vi är inne på slutklämmen nu, innan vi kan skicka in bygglovsansökningen som vi trodde skulle vara gjord för länge sen.....

Kram på er ♥

Lugn och ro?

En lugn, skön och alldeles lagom helg är snart slut. Jag och mannen har rått om varann hela helgen, med och utan vänner omkring oss. En lagom blandning. Vi har lyckats få till en lagom mix med nytta och nöje och avkoppling. Välbehövligt på alla plan.

Turbo har varit på korttids sen i torsdags och jag har bara hört ifrån honom en enda gång. Det var inget allvarligt utan han efterfrågade bara en bild som han ville ha från mig. Jag skickade den på sms och sen var det frid och fröjd. När det är så här lugnt när han är på korttids så blir det fullständig avkoppling för mig och mannen från att ligga steget före och vara alerta. Det behövs för att vi ska kunna samla på oss lite energi för kommande behov. Vi avslutade helgen med att åka iväg på en liten minifotorunda, jag och mannen, innan jag hämtade Turbo. Vi upptäckte bl a en fornlämning som vi inte hade en aning om att den fanns i vår närhet.

Lite lagom skräckbetonat!

Killarna på korttids har också haft det bra, vad det verkar. Är det så att vi börjar se den där harmonin igen, som lyst med sin frånvaro ett bra tag nu? Vi hoppas verkligen på det, för det är på tiden! Det har iaf varit rätt lugnt här hemma ikväll, efter att Turbo kom hem från korttids. "Bara" läggproceduren kvar och vi får se hur den går....

Nu laddar vi inför en ny vecka. Jag hoppas allt flyter på i morgon bitti som det ska och att förmiddagen går som planerat. Inget får gå fel, tänkte ha flyt så inte Turbo märker vad som är i görningen på förmiddagen i morgon - allt för att han inte ska oroas. Mer om det i morgon.

Kram på er ♥

En oas

Denna dystra lördag har jag och mannen befunnit oss mitt i en oas av många vänner. Jag tänker på det hemska som hänt i Paris det senaste dygnet - fruktansvärda händelser! Vi har umgåtts med goa vänner hela långa dagen och känt oss trygga. Önskar att alla fick ha den känslan.....

När kvällen kom, kände vi att vi behövde lufta lungorna lite så vi tog en skogspromenad i det becksvarta mörkret. Men det funkar bra med pannlampa i högsta hugg.

Nu lite kvällsmys och vi njuter av att ha varann en dag som denna. <3

Glöm inte att krama varann därute! <3

Skickat via Blogsy

Kommer lugnet nu?

För en gångs skull på en fredag, åkte jag hem tidigt (läs kl 18) från jobbet. Jag brukar annars jobba till senare på kvällen, men jag har jobbat undan duktigt den här veckan - mycket pga att vi haft assistenter hemma fram till kl 21 tidigare i veckan. Turbo är på korttids så nu ska jag passa på att slafa i soffan under kvällen, precis som jag och mannen gjorde igår. Soffan får man inte använda så ofta när Turbo är hemma så det är underbart skönt att sträcka ut sig där och bara ta det lugnt de få gånger det funkar.

Lite strul var det i början på veckan i o m att den ordinarie assistenten inte kunde jobba de två första dagarna. Men när det lagt sig med förändringen för Turbo, så tyckte jag att lugnet i honom kom tillbaka lite. Det var längesen han kändes riktigt harmonisk, men när vi kom hem efter Oves kvällspass i måndags så anade vi lite harmoni igen. Även tisdag och onsdag kändes bra.

Nu har jag inte träffat honom sen igår morse eftersom han är på korttids, så jag vet inte om det håller i sig eller om det vänt tillbaka. Vi får se vilken vändning det tar framöver. Jag funderar lite på om vi nu löst det som oroat Turbo. Det jag fick fram under mitt senaste ritprat med Turbo, är åtgärdat och det lugnar honom säkert.

Vi är också inne på andra veckan då sysselsättningen för Turbo tagit fart. Antagligen har det också en lugnande inverkan eftersom han nu vet hur dagarna kommer att se ut. Förut visste han att det var något på gång, men han kunde förstås inte förstå hur det skulle bli i praktiken när allt startade.

Jag måste ganska omgående ge er en beskrivning vad som är spikat för Turbo nu, men jag kan väl säga så mycket som att vi är tillbaka på ruta ett igen. Många turer hade kunnat besparats oss och Turbo om vi landat här från början.... Men, men, sånt är livet....

Nu väntar en härlig helg med vissa grejer inplanerade som jag/vi ser fram emot. Och vi känner tydligt att vi behöver dessa helger som inträffar var tredje helg - helger där vi inte behöver gå på tå hela tiden och ligga steget före och vakta på varenda ord, mening, steg m m. Bara leva som Svensson gör.

Önskar er läsare en trevlig och underbar helg! Kram på er! ♥

En härlig dag...

.... har vi haft idag, jag och mannen! Dagen har vi tillbringat på en mässa som var ca en timme bort från hemmet. Så härligt att få vara tillsammans en hel dag även om det var massor av annat folk runt omkring förstås, som det brukar vara på mässor.

Trötta var vi när vi kom hem igen. Och bara för att vi kan, så har vi lite fredagsmys ikväll - på en torsdag!!

Det gäller att utnyttja tiden väl. Kram på er!

Skickat via Blogsy

Längtar....

Nu är de snart dags för mig och mannen att åka hem från jobbet. Det blir långa dagar, när vi inte kan vara på hemmaplan under tiden som assistenter är hemma med Turbo. Gissa om vi längtar efter bostadsanpassningen som dröjer... *muttrar otåligt*

Men kram på er, hörni!

Skickat via Blogsy

Hjälp - nerver av stål behövs!

I den här familjen måste man tydligen ha nerver av stål för att palla! Turbo har verkligen humor och är riktigt rolig emellanåt. Men ikväll skämtade han med mig så jag höll på att få panik. Började nästan gråta, men var tvungen att bita ihop så jag inte triggade fram ett utbrott hos honom. Han ville ju bara skämta med mig....

Turbo har varit på ett strålande humör i eftermiddag och var på extra skojhumör. Han gick in och duschade och efter en stund hör jag att det dundrar till i duschväggarna på ett sätt som det inte brukar göra när han bankar och vill något därinne. Jag ropar och undrar om han behöver hjälp med något. Inget svar! Jag ropar igen men får inget svar. Då blir jag rädd och knallar in (han vill inte att man kommer in innan han är färdig, i vanliga fall). Där ligger/halvsitter han på golvet i duschen och svarar inte på tilltal!

Gissa om min puls går upp?!? Jag frågar hur han mår, om han har svimmat m m, och till slut brister det för Turbo och han gapflabbar åt mig som gick på att han svimmat!! Hmm..... jag blev faktiskt ordentligt rädd, men visar jag för Turbo att jag innerst inne fick panik och blev rädd, så kommer det garanterat ett utbrott - så: bit ihop som vanligt. Såna här grejer får man ta upp i efterhand och prata om, men absolut inte när det är aktuellt. Men nånstans förstod han ändå att det kanske inte var ett så bra skämt - han lovade att inte göra om det. Ja, ja, mycket ska man vara med om....

Nu har det iaf gått ett par dagar sen vi utbrottade här pga personaländringen som kom plötsligt. Sent på em i söndags fick jag ju reda på att assistenten till förmiddagspasset igår inte kunde komma och jobba. Jag lyckades lösa det snabbt och Erik hoppade in och tog berörda pass både igår och idag. Det funkar eg lika bra med vem som helst av dem, men det är just snabba och plötsliga byten som Turbo inte klarar av. Det blir liksom kaos i hans hjärna.

Igår ställde han in den aktivitet som stod på schemat för gårdagen, tyvärr. Men det är bara att backa i ett sånt läge, annars triggar vi igång fler utbrott som vi eg kan undvika. Så det blev en lugn fm med Erik och sen hade Ove em/kvälls-passet. Det var spännande att se hur Turbo skulle vara efter en lång dag med assistenter igår, men han var förvånansvärt lugn på kvällen. Härligt!

Morgonen i morse gick också bra och nu i em är det nästan så vi skymtar lite harmoni i Turbo igen. Vågar vi hoppas på att det är på väg åt rätt håll nu?? Allt det nya kanske, kanske håller på att sätta sig hos honom.... Vi får se!

Gårdagen var en dag med lätt kaos i mitt huvud. Vet ni hur mycket som måste fixas pga ett assistansbyte när man har med en autistisk person att göra? Det gäller alltså att tänka på ALLT för att det ska bli så bra som möjligt för Turbo så vi kan förhindra onödiga utbrott.

* För det första får man ta smällen när man berättar om bytet för Turbo.
* För det andra behövde jag avboka gårdagens aktivitet som stod på schemat eftersom annan person är inblandad.
* För det tredje skulle assistenten informeras att aktiviteten är inställd.
* För det fjärde behövde jag jaga rätt på någon på kommunen som visste rutiner för städning i stugan. Nytt bolag har nyligen tagit över och jag behövde försäkra mig om att de vet om tider och stunder som är uppgjorda med Turbo. Jag blev lotsad till fyra personer innan jag hamnade rätt och denna person visste inte heller hur det var sagt..... *pust*
* För det femte behövde jag informera assistenten om att det ev kommer en städerska till stugan där de sitter och de har rutin att göra vissa saker då. M m, m m.....

Det är detaljerna som gör det. Som tur är så är vi förskonade från många byten även om det är oundvikligt och förståeligt ATT det måste hända ibland. Och när våra assistenter backar från ett pass så är det verkligen allvarligt, de backar inte i första taget.
Det var lite om hur en dag kan se ut här, samtidigt som jag har ett jobb att sköta utanför hemmet. Inte konstigt man är lite snurrig ibland!

Det här inlägget vill jag avsluta med att sända en blomma och extra kramar till er därute som behöver det. Jag vet att ni är flera som verkligen har behov av det just nu. Ni finns i mina tankar allesammans. ♥ ♥ ♥

Kram, kram ♥

Hastiga byten

Nej, hastiga byten av personal är ingen höjdare för Turbo. Han har för en stund sen fått reda på att assistenten som har förmiddagspasset i morgon inte kan jobba och vi har löst det med att sätta in en av de andra assistenterna. Behöver jag säga att vi utbrottar här ikväll.....? Plötsliga ändringar är verkligen inget Turbo fixar, spelar ingen roll vilket område det gäller - det är ingen hit, men det är oundvikligt ibland.

Kram!

Skickat via Blogsy

Livet är skört!

Livet går vidare och visst snurrar det en del tankar i huvet (som vanligt). Måste bara få skriva några rader om det jag var med om i torsdags kväll.

Det som lilla jag gjorde var inget märkvärdigt - jag visade bara en vän att jag tänkte på henne i hennes svåra situation. Lilla jag tog mod till mig och vet ni - det gav även mig mycket! Jag skulle vilja uppmana er alla därute att inte vara rädda för att visa er omtanke även i mycket svåra stunder. Gå inte omvägar pga att du inte vet vad du ska säga eller av osäkerhet om vad som händer om du tar kontakt när det hänt något tragiskt. Låt gråten komma om det behövs, var ett lyssnande öra om det behövs, se till att du finns där även när livet inte är lätt. Det betyder så mycket för den drabbade!

Livet med Turbo har lärt mig oerhört mycket. Även i den här situationen hade jag nytta av hur han format mig. Jag är faktiskt glad och tacksam över att jag fått lära mig så mycket av vårt annorlunda liv - även om det ibland kan tyckas vara en hård väg att gå för att lära sig saker och ting. Att inte vara rädd för att följa sitt hjärta och visa det man känner innerst inne även när det känns tungt. Att visa ren och enkel omtanke för den som har det jobbigt, det är sååå viktigt för alla parter.

Glöm inte att ta hand om varann - livet är skört! Var rädda om er därute och ge varann en extra kram! ♥

Mitt i allt.....

.... önskar jag er en så härlig fredagskväll som möjligt!

Kram!

Skickat via Blogsy

Tragiskt

Ikväll har jag varit borta hos en vän och försökt stötta henne i en svår situation. Inte alltid så lätt, men att försöka kan ändå räcka långt.

Tyvärr sammanföll det med att Turbo fick utbrott här hemma och han skickade en massa sms till mig. I det här fallet fick vännen gå före och jag skärmade faktiskt av till slut, efter att jag fått sms nr 57! Jag kunde helt enkelt inte lämna vännen....

Kramar....

Skickat via Blogsy