fredag 23 juni 2017

Håller andan

Jag ligger på sofflocket och håller andan. Mannen berättar just nu för Turbo att vi har ändrat planerna ganska radikalt - och det gäller hans sms till mig. De sitter inne hos Turbo, men jag har inte hört någon form av utbrott än iaf. Det gäller att välja sina ord och välja vinklingar noga. Jag hoppas förstås att han ska förstå varför vi ändrar som vi gör.

Själv ligger jag alltså på sofflocket och samlar krafter. Kroppen blev totalslut under veckan och jag har inte kommit kapp mig själv än. I det här läget är jag extra glad och tacksam för att vi är två samordnare i assistansgruppen. Har nämligen tagit mer hjälp av Kent just nu, som får avlasta mig lite för tillfället med det som är akut att göra. Skönt när man kan göra så.

Strax ska jag och Turbo åka en sväng med bilen. Jag lovade Turbo sent igår kväll att vi skulle ta en runda ikväll. Bara mannen och Turbo är klara med sitt ritprat och snack så rullar vi iväg....

Kram på er alla!

torsdag 22 juni 2017

En del mat och hej då ♥

Under helgen som gick var Turbo på korttids för första gången på x antal veckor. Återkommer om orsaker och annat i ett senare inlägg. Eftersom det var en del veckor sen jag och mannen var ensamma i huset så kändes det både konstigt och skönt. Den där avlastningen var så välbehövlig så ni anar inte. Ändå kunde vi inte helt slappna av eftersom problemet som finns, inte var löst. Turbo ansträngde sig under helgen så han var lite spänd när han kom hem därifrån, men i övrigt lugn och fin.

Mannen och jag försökte förstås koppla av så gott det gick, men var beredda att få hämta hem Turbo mest hela tiden. Lördagskvällen åt vi iaf en god middag som mannen fixade till!


På söndagen passade vi på att gå ut och äta med några kära vänner som vi sällan träffar. Nu kom de på en liten visit - mysigt och trevligt! Men jag och mannen höll andan - tänk om det skulle komma ett sms från Turbo mitt i allt, som berättade att han ville bli hämtad.... Spänning hade vi ända tills tiden gått och det var dags för dem att åka hem. Vi kunde pusta ut!


Haha, ser ut som värsta matbloggen här idag, men det hjälper mig att komma ihåg vad som hänt. 😁

Det var den helgen det. Natten mot tisdagen mådde jag riktigt dåligt, men jag behövde vara på benen på tisdagen och utföra ett par ärenden en bit bort.
Det ena ärendet var att säga hej då till en av personalen på assistanskontoret som jobbade sin sista dag idag. Vi kommer att sakna denna ärliga, omtänksamma och goa tjej, men önskar henne förstås Lycka till med det nya jobbet!! 💝



Vad som hände igår när jag och mannen träffade Kent för att diskutera om Turbos sms kommer i ett senare inlägg.
Nu står vi inför en ny helg och vi hoppas förstås att den ska avlöpa bra!

Kram på er alla, var rädda om varann 💗

onsdag 21 juni 2017

Tjoff!!

Hah, jag hann inte mer än skriva det där inlägget i måndags (mitt förra inlägg) så däckade jag av en för stressad kropp, men fortfarande med humöret uppe även om jag blev lite betänksam. Hmm.... lite allvarligt blev det på natten (förstår jag i efterhand), men överlevde det också. 😌 Hade inte tid att känna efter igår, utan gjorde det jag bestämt mig för eftersom det ev kan leda till nåt bra för oss framöver. Men det kom surt efter, att jag inte tog det lugnt, så jag låg på sofflocket igår em. Men, men nya tag!



Som sagt - jag har väldigt mycket att skriva om här på bloggen. Bl a hur frånvaron av korttids har påverkat Turbo - väldigt intressant måste jag säga. Mindre intressant är det hur det har påverkat övriga familjen.... Jag hoppas dagarna ska lugna ner sig snart så jag får tiden att skriva. Efter däckningen igår och natten till igår så är jag trött. Men idag är också en spännande dag. Jag, mannen och Kent ska sätta oss ner - diskutera och ventilera - och till slut bestämma oss för vad vi ska göra med det där sms:et som jag fick av Turbo för ett par veckor sen. Spännande tider!!

Kram 💗

måndag 19 juni 2017

Jag tror jag har rätt....

...... det är nog nåt fel på mig! :) Trots allt som varit och är, trots all stress vi haft på jobbet idag, trots dålig sömn inatt, trots en del bekymmer m m så är humöret på topp! Helknasigt, men skönt förstås. Blomman får representera mig och mitt humör idag.

Helgen har varit bättre än väntat och den lever jag förstås på. Jag ska skriva mer om den sen, men nu är klockan alldeles för mycket. Jag får inte sova för länge i morgon, för jag ska ut på äventyr!

Kram på er!

lördag 17 juni 2017

Ett glas vin till maten?

Trodde jag skulle hinna blogga medan mannen lagar mat, men jag var tydligen lite för sen i starten för att hinna skriva allt jag har i huvet. Men  kan väl meddela lite kort att Turbo fortfarande är kvar på korttids, vilket vi inte trodde när helgen började. Men igår kväll gjorde jag något jag aldrig gjort tidigare - jag skickade ett sms på kvällen till den personal som jobbade med Turbo: "Kan jag ta ett glas vin till maten, eller finns det stor risk för att jag behöver åka och hämta hem Turbo?"


Så pass osäkert har det varit och är fortfarande med korttidsvistelsen. Vi har väl inte kunnat slappna av helt utan varit redo att åka och hämta honom mest hela tiden.
En stor eloge till de båda personalkillarna som gör ALLT för att det ska fungera, trots allt som inte funkar!

Nu ska jag och mannen njuta av oxfilén som mannen har fixat i ordning - det var längesen vi var barnfria en kväll utan att behöva assistera...
Mera ord kommer från mig senare, det finns mycket att skriva om för tillfället.

Kram på er ♥

torsdag 15 juni 2017

Hej vad det går.... eller inte....

Tjoflöjt vilken dag vi haft!! Vad sägs om 18 telefonsamtal för mig och nästan lika många sms under dagen med kulmen på em!?! Dessutom har mannen också ringt en hel hög med samtal och skrivit en del sms. Samtliga samtal och sms har alltså med Turbos vistelse på korttids att göra. Gissa om både mannen och jag är slut i kropp och knopp nu. När mannen kom hem från jobbet, sa han: "Den här dagen har ju swishat förbi som i ett töcken!" Allt för att rodda runt Turbo och ordna till det för honom så gott det nu gått.

....som spindeln i nätet....


Turbo är alltså på korttids just nu, och vi känner att det bara måste funka på direkten - annars är det finito med korttids och det är det sista vi vill. Naturligtvis krånglade det det första det gjorde när han kom dit i em, så då blev det stress och panik för att kunna lösa det så fort som möjligt. Tyvärr lyckades det inte fullt ut, men mannen hade kontakt med en person som lovar att göra allt han kan för att ordna till det. Det är inte säkert att det lyckas under morgondagen heller, så kanske får vi plocka hem Turbo.... Men bara att avvakta och se.

Nu störtdyker vi i bingen strax. Antingen somnar jag ovaggad eller också blir det ingen sömn alls eftersom kroppen är för mycket uppe i varv. Återstår att se vad det blir av det.

Men kram på er ♥

onsdag 14 juni 2017

Olidlig spänning

Spänningen fortsätter här och känns nästan olidlig...
För det första så tog vi Turbos budskap i sms:et till nästa nivå igår. Jag tog med mig Turbo på en åktur en bra bit bort och mötte upp Kent när han slutat sitt jobb. Sen drog vi iväg en liten bit till... och travade in.... DET HÄR ÄR MEGASTORT ska ni veta!!!



Personligen undrar jag ju hur detta ska sluta..... I mitt stilla sinne undrar jag vad främst Kent gett sig in på, men även mannen och jag.... Men det är helt fantastiskt att Kent tar sig an detta - oj, oj!
Jag pratade en stund med Kent idag, och även mannen och jag har förstås diskuterat en del. Många frågetecken finns det - och hur rätar man ut dem?? Fortsättning följer!


För det andra så är det en spännande följetong med problemet på korttids. Efter några varv mellan olika chefer i kommunen så tror vi nu att det löser sig tills i morgon - alltså i sista minuten till att det skulle blivit katastrof. Förhoppningen är att Turbo ska komma iväg till korttids i morgon, för första gången på ett antal veckor. Håll tummarna för att det går vägen!! Säkra på att det funkar, är vi inte förrän han varit där ett tag....

Kram på er 💗